Han-dynastins poesi. 203 f kr - 220 e kr.

250px-漢武帝

Diktande kejsare, hovfolk och generaler.
 Dynastins störste kejsare var Wu-ti (140-87 f kr), stor statsman och krigare, men även begåvad författare av veka kärleksdikter. Den kejserlige poetens dikt ”Höststormen” nådde verkligh berömdhet.

Höststormen / av Wu Ti (Tolkning Folke Hellgren)

Höststormen börjar att vina, ack,
skyarna driva för vinden.
Vildgäsen dra emot söder, ack,
löven dala från linden.
Starkt krysantemerna dofta, ack
tidlösan står i sin skärhet.
Ständigt, ständigt längtar jag
bort - till mi älskades närhet.

Fartyget drar över floden, ack
vita vågorna gunga.
Flöjterna, pukorna ljuda, ack
roddarna taktfast sjunga.
Ruset följdes av suckan, ack,
fröjd av sorger som svida.
Ungdomen svinner fort, för fort,
mot åldern kan ingen strida.

En av de mest kända diktarna från tiden var Mei Sheng (död 140 f kr) som förstod att variera det gamla temat om den ensamma hustrun.

Den ensamma hustrun / Mei Sheng  Tolkning Folke Hellgren)

Ack, varför lyser månen så? Igenom bäddens 
fördragna sidendraperier silar ljuset.
Bekymren tränga på, jag kan ej sova mera
men klär mig hastigt, vankar rolös kring i huset.
”Var vid gott mod!” det vara hans sista ord till avsked -
Gott mod! det får jag när min herre vänder åter -
Betryckt av ensamheten stannar jaga vid dörren
och ingen, ingen finns som tröstar när jag gråter.
Tillbaka till min säng jag tyst och sorgsen går,
och på min silkedräkt där faller tår på tår.




vau© Staffan Jansson 2017