Mingdynastin 1368-1644

Under Mingdynastin etablerades Beijing som huvudstad och Den förbjudna staden byggdes. Ris var en sällsynt lyxvara i norra Kina, men tigrar härskade ännu i skogarna runt huvudstaden. Vad gälle kinesiskt hovliv, militärt och kulturellt liv gjordes stora framsteg.Mer än ett århundrade innan Portugisiska handelsmän inledde handels-kontakter med Kina 1516, och mer än ett århundrade innan Columbus seglade till Amerika, eller Vasco da Gama rundade Godahoppsudden hade Mingkineserna stora armador som seglade över världshaven. Direktkontakter med Europa var emellertid inte vanliga, men kinesiska lyxvaror hittade ibland vägen även dit. Så tex skall Henrik V som segrade vid Agincourt 1415 en begravningssköld som var fodrad med kinesiskt silke. Europeiska aristokrater som gjorde pilgrimsresor till Det Heliga landet återvände med kinesiskt porsllin. Renässanskonstnärer målade bilder av Mingporslin etc.

DYNASTIER OCH KEJSARE
Kejsar Yongle (r 1403-1424) var en av de mest välkända av Mingtidens regenter. Det finns ett och annat att säga om hur man namngav kejsare och dynastier vid den här tiden.  Ming är inte namnet på den släkt eller familj som regerade Kina tiden 1368-1644, utan ett epitet som betyder ungefär ”klart lysande”. Namnet valdes av  dynastins grundare, Zhu Yuanzhang (1328-1398). Han hade ägnat nästan två årtionden till att kämpa mot mongoliska kejsare ur Yuandynastin som hade härskat i Kina åren1279-1368 och andra medtävlare om makten och lyckats erövra den. Titeln, eller dynastin Mings namn hade eventellt religiös betydelse för Zhu Yuanzhang och hans närmaste rådgivare, hämtad från en oortodox buddhistisk idé om en ”prins” eller ”ljushärskare” som skulle skydda mot allehanda apokalyptiska faror.   De flesta kinesiska dynastiers namn  som Han, Tang eller Song, är däremot namn på platser. Den mongoliska dynastin Yuan bröt den traditionen då Yuan snarast betyder ”först” eller ”ursprunglig”. Yuan och Mingdynastierna innebar alltså ett trendbrott i namngivning genom att välja ett begrepp som uttrycker kvalitet istället för plats, och så fortsatte trenden genom resten av Kinas historia.  Mingriket regeradades av en familj vars släkt hette Zhu. När man skriver kinesiska namn skrivs släktnamnet först. Grundaren av Mingdynastin som ju hette Zhu Yuanzhang, hette alltså Yanzhang i förnamn och släkten hette Zhu. Yongle hette egentligen Zhu Di. En kinesisk kejsare kallades ofta "Jing shing" med ungefärlig betydelse ”nuvarande majestät”.  Mer formellt och i hans närvaro benämndes han Tian zi ”himlens son”.   Nu var det emellertid så att varje kejsare hade en särskilt regenttitel som ofta hade en mening som pekar mot Konfucianska klassiska texter. Den första Mingregentens period är ju Hongwu (ung "väldig militär makt”). Det var alltså dynastins grundare (kommer ihåg honom än?) Zhu Yuanzhang som fick den titeln, säkerligen därför att han varit lyckosam i striderna med mongolerna. Hans efterträdare hette egentligen Zhu Yunwen och tog sig regentnamnet Jianwen (”etablerandet av civilt liv”).  Tidigare i kinesisk historia hade en samma person kunnat ha olika, återkommande regentperioder. Nu upphörde detta och regentens epitet och periodens var synonyma.    Kejsarnas egentliga namn t ex Yongle = Zhu di förekommer nästan aldrig i de historiska urkunderna och uttalades knappast aldrig någonsin under hans livstid.. För att markera kejsarens status som högt över andra dödliga så var kejsarens namn tabubelagt och användes aldrig av folket, inte heller kunde det användas i skrift. Samma sak gällde t ex Yongles son Zhu Gaozhi (1378-1425) som innehade makten en kortare tid (1724-1725) under namnet Hongxi.

Mer om kejsarnas namn
Man hade alltså ett fullständigt personligt namn t ex Zhu Gaoxi (som aldrig användes, men där Zhu är släkten eller klanens namn), ett regent eller erans namn, Hongxi, samt därutöver ett postumt namn som gavs varje avliden Mingkejsare, vilket han blev känd efter sin död. Hongxi kallades postumt Renzong (”välvillig anfader”). Därutöver gavs varje kejsare ett längre namn, eller snarast titel, för formella tillfällen. Hongxis hederstitel var ”vördare av himlen, förkroppsligare av vägen, ren och ärlig, perfekt i dygd, kulturellt föredöme, dominant militärt, föredöme i vishet, föredöme i sonlig pietet, lysande härskare”.

RegeringstiderRegeringestiderna började med månårets Nyår (inte vid föregångarens dödsdatum).

vau© Staffan Jansson 2017