Folkvandringstid


Långt före vår tideräknings början hade germanfolken dragit söderöver, av kanske många skäl. Folkvandringarna kan förklaras med teorier av likaledes skilda slag. Alltfrån de mer plausibla funderiingarna om klimatförändrngar, missväxt och överbefolkning, till de mera fantasifulla om ett återupptagande av den tidigare använda Donauleden för att hitta Odens urhem, Asgård, i Asien!! Många germanfolk drog emellertid ditåt, i synnerhet gjorde goterna så. 
  Andra folk hamnade i konflikt med romarna längs miles, gränsen mellan germanfolken och romerska riket. 
  Markomannerna känner vi sedan 100 f ikr och de försvinner inte ur historiens horisont förrän efter 390 e. kr. Markomannerna sög upp flera andra germanska folk som t ex en del goter,  kvader, hermundurer, semnoner.  Andra folk som till slut också de sluter upp i en större germansk enhet var den med kelter blandade bastarnerstammen.

EGENTLIGA FOLKVANDDRINGSTIDEN

  Åter andra folk slöt sig samman i andra konstellationer som t ex Alanerna. Roxolanerna drog åt Ryssland. Vandalerna trängde in i Gallien på 400-talet för att snart dra vidare och besätt nordafrika. Langobarderna kom sent, kring 610 till Italien där de skapade sig ett rike Lombardiet.

Istvaeonerna var en av de tre ursprungliga folkgrupperna av Västgermanerna i nuvarande Tyskland enligt Tacitus, tillsammans med herminonerna (inklusive sveberna) och ingaevonerna). Istvaeoner var vid Tacitus tid bosatta vid Rhenner till Neckar och bort till Weser. De behärskade den stora gränsflodens ömse sidor med undantag av Schwarzwald, där en svebisk stam bodde. Detta faktum gav dem dock ingen större makt eftersom de, trots att de hade släktskap, inte samarbetade utan levde i småstammar. Istvaeoner mäktigaste folkstam var chatterna, och andra stammar var bland andra sigambrer och tenkterer.

Ingvaeonerna var, enligt den romerske historieskrivaren Tacitus, ett forngermanskt folkslag som fanns i Danmark och norra TysklandPlinius den äldre listade ingvaeonerna som en av fem germanska folkslag i sin Naturalis Historia.[1] De andra folkslagen var vandalernaistvaeonernaherminonerna och bastarnerna.

Burgunder som måhända har ett ursprung i Skandinavien, och som eventuellt via Bornholm når Polen och vidare ner i Europa på 400-talet.

Någon vetenskaplig enighet kring karaktären på dessa germanska grupper och deras ursprung har aldrig nåtts. Sällan har man prövat att förstå dessa genom t ex analogier med kända historiska folk av någorlunda likartad.




vau© Staffan Jansson 2017