Mormor Anna Karlsson Wahlstdedt kom från Resele i Ångermanland, Västernorrlands län. Här träffade hon sin blivande man Sven Wahlstedt och flyttade sedermera till Uppsala där de bodde livet ut.
Mormor berättade vad jag minns om svält och barkbröd i Norrland. Vad jag förstår så bör hon träffat sin blivande man Sven Wahlstedt i Sollefteå, vid regementet.
Vad gjorde han där? Han visade sedermera stort intresse för norrlands flora och var antagligen en intresserad sportfiskare i älven. Åtminstone tillverkade han själv fiskedrag för spöfiske.
ÅNGERMANÄLVEN
Några rader om Resele, Ångermaland och Ådalen.
Forntid
DE FÖRSTA MÄNNISKORNA I ÅDALEN (Sollefteå museum)
Bara några mil norr om Resele ligger Nämforsen med alla dessa hällristningar från Stenåldern. Nämforsen. Wiki.
Ångermanland är en gammal bygd. Det vittnar de många ättehögar från den yngre järnåldern som går ända upp till Resele socken, inemot tio mil uppför Ångermanälven.
Arkeologi i Norr 3 - 1990.
SOLLEFTEÅ
Sollefteå växer fram (Sollefteå museum)
Bruksepoken
Sågverksrörelsen
1907 antog man i Sverige en stadsplanelag som ger uttryck för en ideologisk struktur som bland andra faktorer och i moderniseringens tecken avsåg att skapa en mer enhetlig struktur på stadsbildningen. Härtill kommer förstås en materiell struktur som syns genom industri- och finanskapitalismens genomslag i förening med den nya tidens kommunikationsmedel telegrafen, telefonen och järnvägarna. Alla städer fick förstås då järnvägsstationer, hotellbyggnader, rådhus, bankpalats, industribyggnader, saluhallar, ett kulturliv och regementskaserner. Inte minst skapade detta en likformighetens prägel på det som kallades regementsstäder. Ett typiskt exempel på detta är Sollefteå vid Ångermanälven. Regementet var det dominerande inslaget i staden som kallades "ett skidspår mellan två regementen”. (Den militära verksamheten i Sollefteå).
Bygden behövde säkert nya arbetstillfällen. Den nya tiden berövade många bygder traditionella försörjningskällor. Så t ex krympte linneindustrin från 1850-talet snabbt i dess kärnland Hälsingland och Ångermanland och textilindustrin växte i andra regioner som t ex sjuhäradsbygden där en förlagstradition fanns och därmed riskvilligt kapital.
Utbyggnaden av Ångermanälven
KONST
Den nationella tanken kom att prägla konsten från 1890 till 1914. Det svenska artikulerades inte minst genom landskapen. Anton Genberg(Jämtland),Carl Johansson och Helmer Osslund var alla födda i Norrland på 1860-talet. Efter studier i Frankrike på 1890-talet återvände de i Konstnärsförbundets anda till sina hemlandskap Jämtland och Ångermanland. Maria Wrangel följde efter lite senare. Konstnärsförbundet var en grupp utbrytare ur den etablerade Konstakademin som man ansåg stå för teatraliskt uppstyltat historiemåleri och nu ville man skildra landskap och natur med öpnna sinnen.
LITTERATUR
I litteraturen skildras Ångermanland samtidigt av t ex Pelle Molin vars "Ådalens poesi" gavs ut 1897 och 1906 publicerades två versioner av Ångermanlandsfödde Olof Höglunds "Den stora vreden".
KLIMAT OCH NÖDÅR
Som helhet var 1800-talet ett av de kallaste århundradena under de senaste tusen åren. Bara 1600-talet var kallare. Det svenska klimatet under 1800-talet var i genomsnitt en till två grader kallare än det är i dag. Det var just vår och höst som var mycket kallare än nu och detta gjorde förstås att växtsäsongen inom jordbruket förkortades rejält vilket skapade problem framförallt i Norrland. Det svåra klimatet skapade omfattande missväxt i Sverige åren 1830-1836. Även 1860-talet präglades av sträng kyla. Här var somrarna ovanligt besvärliga och en mycket allvarlig hungersnöd drabbade Sverige och Finland under de katastrofala åren 1867-1869. Flera tusen människor i Norrland dog av undernäring och sjukdomar. En sista gång i Sverige kom fattiga att tvingas leva på gröt och bröd gjord på bark och lavar. Situationen var som allra värst under 1867 som kallats "Storsvagåret". Man kanske kan förstå situationen om man betänker att det i Västerbotten ännu i slutet av Maj inte sällan var minusgrader mitt på dagen. Snödjupet runt första juni var ännu 60-70 cm och såväl hav som sjöar och vattendrag var ännu frusna i mellersta och övre Norrland. Först i mitten av juni försvann snön och isarna gick upp. Inte förrän till midsommar gick det att börja så eller släppa ut de svårt undernärda husdjuren på bete. Runt om i Norrland hann inte spannmålen mogna innan den första svåra nattfrosten slog till. På vissa håll skedde det redan i andra halvan av juli.
Charpentier Ljungqvist, Fredrik
Klimat, missväxt och extremt väder 1830-1920. - 4 s
.= Sid 289-292 i: Sveriges historia 1830-1920. Stockholm : Norstedt, 2012.