Selander, Gustav
Resele - bygden med älven, niporna och skogen. - Långsele : Antikvariat Solarium, 1984. - 250 s. : ill.
Källor:
Ett försök att skilda liv och händelser i Resele från 1500-talet och fram till våra dagars. Materialt härleds i mycket från gamla protokoll, köpekontrakt, arvsskiften, domstolsprotokoll, autktionsprotokoll, väghållningsföreläggande, kungörelser mm. Även samtal och intervjuer. (Selander Sid. 7)
Att processa med grannar och andra förefaller att ha varit ett folknöje, säger författaren, protokollen finns kvar och berättar. (Selander s 10).
Resele socken
Folktro och religion
Före flyg och TV fanns det skrömt och vittror överallt i skogarna, efter vissa vägar och i vissa gårdar. (Selander s. 11)
Historia
Hur länge folk bott i Resele vet man förstås inte. Den äldsta handlingen som berör ämnet och förtecknaar invånare, djur och skattskyldiget, är från 1550. Där kan man se att det fanns ett antal byar i Resele som man numera glömt namnen på eller var de var belägna. Kanske är de övergivna och kanske ett tecken på en tidvis rådande folkminskning.
Nästa handling är från 1571 och gäller Elfsborgs lösen. Sverige fick betala 150 000 daler till Danmark får att få Elfsborg tillbaka. År 1613 gick samma fästning förlorad igen och man fick betala en million daler till. Kungen krävde ett tionde av folket till detta. Alla kreatur och andra föremål beskattades med en tiondel. Inte heller Resele klarade sig undan denna skatt. ”Register opå hvars och eens ägodelar uti Resill prästegåhl, som then tiendelen skall skattas utaff, och hvad som hvar utgiort haffer. Anno 1571.
Resill Sochn
Först står pastor Herr Eric. Hans tiondel blev 42 mark. I Bodvill hade Dordie Enkie varor vars tionde blev 12 mark. Jhan i Bodvill skattade 10 mark och 1 öre. Mest ägodelar hade en bonde i byn Holme. Han skattade lite mer än prästen. (Selander s 14-15) I dokumentet anges också att det fanns ett antal som var så fattiga i bygden att man lät dem slippa skatt. Det fanns också knektar som två gånger inskrivits i tiondelänger och slapp skatta.
1642 är Främmerbodvill inte längre någon ödeby. I jordeboken för det året står det att Erich Pehrsson bodde där. Men Per Sjuhlson (vår mm, mf, ff, mf, mm, ff, mf se genealogin) skattade för halva byn. Vidare bodde där också en ”husarm”, som hette Anna.
I 1648 års jordebok står att Knut Ingelsson skattade för ena hemmanet i Överbodvill. Hans familj bestod av två personer. Han innehade en del förtroendeuppdrag. Vid tinget där hällåsfinnen (byn Hällås) fick sin lagfart satt han med som nämndeman.
Genealogi
Ekonomi och näringar
GÄSTGIVARGÅRDAR
Gästgivargårdar har under olika tisepoker funnits i Resele. Det ålåg gästgivaren att ombesörja viss personbefordran med hästskjuts till närliggande orter. Det har också
ålegat allmogen att tillhandahålla sjuktsar åt vissa myndighetspersoner, en skyldighet som tydligen ibland missbrukats av de åkande. (Selander S 10).
FÄBODLIV
Fäbodlivet blomstrade under äldre tider. Varje djurägare sände varje sommar kor och ”fäbodjäntor” till gårdens fäbodställe. Där vistades dessa en tid på försommaren och en tid efter ”slåttanna”. (Selinder s 11)
Mlitärväsende
Eftersom Resele i mycket ligger längs Ångermanälven så innebar indelningsverket att Resele bidrog med båtsmän. Rotebönderna ålåg att bidra till båtsmännens försjörjning och utrustning. (Slinder s 11)
Geloogi, klimat och fornhistoriaLitt:
Nordlund: Natur i Norr. 1999. (bla om forskningen kring hur landet steg ur havet efter isen)
En gång i tiden låg istäcket tjockt över Ångermanland, där även de högsta bergen var täckta av is. För omkring 10 000 år sedan blev klimatet mildare. Isen smälte, stora stenblock följde med isen och hamnade på de mest otroliga ställen. I Resele kan man se ett fleral stora stenar på toppen av Selsberget så placerade, att de ser ut att kunna komma i rullning när som helst och hamna över gårdarna i Översel eller på något ställe i Ångermanälven. (Selander s 11)
Berg och kullar i Resele.
En mil norr om bygden uppe i skogen ligger vad som på reselemål kallas för ”Remma”. Det är en lång rad spolformiga grusåsar av varierande storlek, som stdräcker sig i nordväst-sydostlig riktning från västra Ångermanland och ner mot tdraken av Björkåbruk. Från Backsjön och neråt Bjrkådalen går den slingrande landsvägen längs dessa grusåsar. (Selinder s 12)