Rhenguldet


RHENGULDET
Rhenguldets inleds suggestivt  med en minimalistisk ton i orkestern. Under hela 136 takter brummar kontrabasarna i en bordunstämma  i ess-dur som anslår en såväl mytisk som mystisk ton. En inledning som  antyder urtid ur vilken sedan  floden
Rhen emanerar där Rhendöttrarna simmar omkring och bevakar Skatten...

De förklarar för den kärlekssjuke dvärgen Alberich att bara den som avsäger sig kärleken kan komma åt guldet och smida det till en härskarring. Alberich, irriterad på de retfulla vattenvarelserna, förbannar kärleken och stjäl guldet.

- Samtidigt berättar Wotan (Oden) för sin fru Fricka om det nya slottet Valhall han låtit bygga med hjälp av jättarna Fasolt och Fafner. Wotan har dock lovat att ge Freia som betalning för arbetet. Freia är kärlekens gudinna och det problematiska är att hon odlar gyllene äpplen som ger gudarna deras odödlighet. Wotan inser problemet och tillkallar eldens gud Loge som förväntas rädda honom ur knipan. Loge berättar om den rikedom Alberich insamlat genom härskarringens kraft, och jättarna går med på att ta så mycket guld som täcker Freia som betalning istället för gudinnan själv. De håller gudinnan som gisslan tills Wotan kommer med betalningen.
-  Wotan och Loge beger sig till Nibelheim (i underjorden) där Alberich har förslavat de andra nibelungerna. Alberich är också ägaren till Tarnhelm - en hjälm som kan göra bäraren osynlig eller förvandlad till annan varelse. Med hjälp av Alberichs bror Mime lurar gudarna Alberich att förvandlas till en groda. Då fångar och binder Wotan honom och tar hans skatt. Alberich förbannar ringen och alla dem som kommer att bära den. Denna förbannelse är en av drivkrafterna i resten av operacykeln
Nibelungens ring. Wotan bestämmer sig att behålla ringen.
- Jättarna kommer för att hämta betalningen, guld lastas omkring Freia men det räcker inte till – en liten bit fattas. Först när Erda (jordgudinnan/urmodern) profeterar om gudarnas skymning (Ragnarök) ger Wotan ifrån sig ringen för att täcka den sista biten. När jättarna får betalningen dräper Fafner omedelbart sin broder Fasolt, medan gudarna dansar på regnbågen in i det nya slottet Valhall.

Unknown

                                      …en främmande vandrare….  

Wagner: Valkyrian (del 2 i Rhenguldet)

Akt 1: Siegmund flyr från förföljande fiender och kommer till Sieglindes hus. Efter ett tag anländer Sieglindes man, Hunding  som utmanar  honom på dödlig kamp. Siegmund är utan vapen men Sieglinde berättar för honom att en främmande vandrare (Wotan) har stuckit in ett mäktigt svärd i en trädstam och även den starkaste mannen misslyckats dra ut det. Siegmund får loss svärdet och kallar det Notung eftersom han fick det i den största nöd. Siegmund och Sieglinde blir ett par, men under natten kommer de underfund med att de också är tvillingar, och således gläds Siegmund åt sin brud och syster.

   
                             

AR RV C23 (250) (detail)


                                     ..Odens dotter valkyrian Brünnhilde…

Akt 2:  Fricka Wotans hustru är  upprörd över det incestuösa förhållandet, mellan Sieglinde och Siegund.  Wotan vill leda Siegmund till jätten Fafner, som förvandlad till en drake vaktar guldet och ringen, och med hans hjälp komma åt skatten. Wotan ger efter för Frickas indignation och befaller även deras dotter valkyrian Brünnhilde att Siegmund skall falla. Brünnhilde träffar Siegmund och förbereder honom på att han som hjälte får komma till Valhall. Under kampen ändrar sig dock Brünnhilde och vill ge Siegmund segern. Då träder Wotan in. Med sitt spjut splittrar han svärdet Notung, låter Hunding döda Siegmund och dräper själv Hunding med spjutet. Brünnhilde samlar ihop bitar av svärdet, räddar Sieglinde och för henne djupt in i skogen.

Akt 3: Akten inleds med den berömda valkyrieritten. Valkyriorna hämtar fallna hjältar. Brünnhilde anländer med Sieglinde.. Brünnhilde profeterar att Sieglinde skall föda en hjälte som skall heta Siegfried, och vill att Sieglinde skall ta vara på det brutna svärdet och gömma sig nära Fafners grotta där dvärgen Mime skall hjälpa henne. Därefter går Brünnhilde för att möta sin fader. Som straff, i en magnifik slutscen, söver han ner henne och lovar att hon bara kan väckas upp av en hjälte som är friare än en gud och inte räds Wotans spjut. Omkring Brünnhildes läger tänder Wotan en magisk eld som skall skydda henne i hennes törnrosalika sömn.
(Brünnhildens immolation = offrande)

Oper 2 2016. Boulez Bayreuth.

Om Brünnhilde

Sigfried (Del 3 av Rhenguldet)

Efter Sieglindes död fortsatte dvärgen Mime ta hand om hennes son Siegfried.  Mime kämpar förgäves med att smida ihop Notung-svärdet, som skulle kunna döda draken. Den store guden Wotan, utklädd till vandraren, besöker Mime. Wotan söker efter den frie hjälten som skall erövra skatten. Wotan säger att svärdet bara kan smidas av den som inte lärt känna fruktan och profeterar att denne också skall döda Mime. Mime försöker nu få Siegfried att lära känna fruktan. Siegfried smälter ner svärdsbitarna och gjuter och smider ett nytt svärd.

Alberich, Mimes bror, som var den förste ägaren till ringen, sitter utanför drakgrottan. Wotan närmar sig och båda väcker upp draken. En stund senare anländer Siegfried och Mime. Mime säger att om Siegfried inte drabbas av fruktan inför draken så kommer han aldrig att uppleva den. Siegfried går för att dräpa draken, medan Mime förbereder sömnmedel för att kunna döda Siegfried ifall han kommer tillbaka. Siegfried sticker svärdet i drakens hjärta, och draken berättar om guldets förbannelse och varnar den unge hjälten. Siegfried får en droppe blod på sitt finger. När han slickar av den, gör drakblodet att han kan förstå fågelsång. Och fågeln avslöjar för honom Mimes giftiga brygd. Senare anklagar Siegfried Mime för att vilja döda honom och slår ner honom med svärdet. Då sjunger fågeln igen, att nu när dvärgen är död så finns det en sovande jungfru, Brünnhilde, som han skall uppväcka.

Wotan väcker den sovande jordgudinnan Erda för att ta reda på om profetian om gudarnas undergång (Ragnarök) fortfarande gäller. Missmodig får han höra att detta inte går att stoppa. När Siegfried närmar sig den brinnande ringen kring den sovande Brünnhilde försöker Wotan ändra ödet och hejda den unge mannen. Siegfried slår utan tvekan sönder gudens spjut. När han ser den sovande i riddarrustning tror Siegfried att det är en man, men när han lossar pansaret ser han att det är en kvinna och kysser hennes läppar. Brünnhilde vaknar och prisar solen. Brünnhilde gläds att det är just Siegfried som befriar henne och berättar för honom om hans ursprung. Siegfried tar då Brünnhilde som fru

Ragnrök (Götterdämmerung = Gudaskymning)

Nornorna, mytologiska varelser väver en gyllene tråd som styr ödet för världen - dess förflutna, nutid och framtid. Den första Nornan sjunger om Wotan som nyfiken på vishet gjorde sig ett spjut av världsaskträdet). Den andra om Wotans spjut som blev slaget i spillror ,den tredje Nornan förutsäger hur eldguden Loge en gång skall bränna ner gudaboningen Valhall. Plötsligt brister den gyllene tråden. Den dystra tonbilden börjar sjuda av glädje och vi förflyttas till Brünnhildes klippa, där hon tillsammans med Siegfried gläds åt deras kärlek och åt den nya dagen. Siegfried skall dra ut på nya äventyr och ger härskarringen till Brünnhilde som en pant på sin kärlek, och får själv hennes häst.

Gunter är härskare i Gibichung och bor där med sin syster Gutrune och halvbrodern Hagen (son till Alberich). Hagen berättar om den sovande Brünnhilde och tycker att Gunter borde gifta sig med henne för att öka äran för deras hus, och att Gutrune skulle få en lämplig man i hjälten Siegfried. Han är medveten om att Siegfried är den ende som kan föra Brünnhilde till Gunter. När Siegfried kommer till Gibichung bjuder de honom en bägare innehållande en drog som får honom att glömma alla kvinnor. Som planerat blir Siegfried förälskad i Gutrune, ingår blodbroderskap med Gunter och lovar att hämta Brünnhilde. Hagen ser att sin listiga plan lyckas och ser fram mot att lägga händerna på nibelungens skatt.

Under tiden får Brünnhilde besök av sina valkyriesystrar, som berättar att gudarna i Valhall är lamslagna och väntar uppgivet på sin undergång. Valkyriorna försöker få Brünnhilde att kasta ringen till rhendöttrarna  för att stoppa den negativa historieutvecklingen. Brünnhilde vägrar.

Brünnhilde hör på avstånd Siegfrieds horn och gläds åt sin älskares ankomst, men Siegfried, iklädd Tarnhelm, har intagit Gunters skepnad och kommer för att erövra henne för Gunters räkning. Han tar från henne ringen. Då natten faller på sover Siegfried med sitt svärd mellan sig och Brünnhilde.

Alberich hemsöker Hagen i sömnen och uppmuntrar honom att vara trogen sin fader och kämpa för att återerövra guldet. På morgonen anländer Siegfried i Gunters skepnad tillsammans med Brünnhilde. Siegfried försäkrar Gutrune att han inte rört kvinnan och att hans känslor till Gutrune står fast. Hagen kallar alla knektar till en dubbel bröllopsfest. Brünnhilde ser ringen på Siegfrieds finger, inser hur hennes bortrövande gick till och anklagar Siegfried för svek. Då minnesdrogen fortfarande verkar och han inte vill kompromettera sin blodbroder, svär Siegfried sin oskuld. Brünnhilde försöker i vrede sticka ner Siegfried med Hagens spjut. Med svårighet lugnar Siegfried ner sällskapet. Hagen övertygar den förödmjukade Gunter att den enda lösningen är att Siegfried måste dö, men det måste se ut som en olycka.

Nästa dag drar männen på jakt. Siegfried förirrar sig från jaktsällskapet och kommer till floden Rhens strand, där rhendöttrarna försöker få honom att kasta ringen till dem. Gunter och Hagen hittar hjälten. De förfriskar sig och Hagen ber Siegfried att berätta om sin barndom och äventyr. För att friska upp hans minne ger han honom örter som återväcker minnet. Siegfrieds berättelse avslöjar nu att Brünnhilde var hans brud, vilket får Hagen att genomborra honom med spjutet. Döende tar Siegfried farväl från Brünnhilde och kroppen bärs i procession till Gibichung.

Gutrune anklagar Hagen för mordet, men denne försvarar stolt sin handling. Hagen och Gunter träter om vem Siegfrieds ring skall tillfalla och Hagen dödar Gunter. När Hagen försöker ta ringen formar sig den döde mannens hand till en hotfull gest och Hagen ryggar tillbaka. När Brünnhilde anländer befaller hon att Siegfried skall brännas. När bålet är övertänt rider hon in i flammorna som sprider sig till Gibichung och förgör slottet. Floden Rhen svämmar över alla bräddar, och rhendöttrarna återtar ringen innan Hagen räcker handen efter den och dras ner i vattendjupet. På avstånd ser man att Valhall också står i lågor, och därmed är Ragnarök fullbordat. Män och kvinnor betraktar stumma sin världs undergång...

 

 

 

vau© Staffan Jansson 2017