Antika motiv i opera - Mozart

Antika motiv är vanligt i äldre tiders operor. Mozart t ex skrev fem sådana, men ingen av dessa tar det antika motivet på allvar.  De fem operorna är:

Mitridate, re Ponto.  -   K87  1770.
Ascanio in Alba. -  K111  1771.
Lucio Silla. - K 135 1772.
Idomeneo, re di Creta. - K 366  1780-81
Le clemenza di Tito. - K 621.  1791.

Operatitlarna förleder en förstås att tro att det finns något antikt motiv värt namnet. Tja, något finns väl där. Lå oss se.

Mitridates
När det gäller Mitridates borde det ju handla om hans död. Han tänker ju ta livet av sig för att slippa nesan med att bli besegrad på slagfältet. Eller för att folk tröttnat på hans krig och hellre ser hans son Farnakes som kung. Nu har han dumt nog immunicerat sig mot gifter genom att stjälpa i sig mikrodoser under en längre tid och så bli upphovsmannen till andidoten till alla gifter. (Se Teriak och Mithridat). Alltså misslyckas självmordet. Först.
  Operan behandlar Mitritdates försök till självmord. Här därför att han är rädd att hamna i romarnas händer om han skulle besegras. Förstås ingår romantiska intriger, såsom att Mitridates planerar att gifta sig med en ung kvinna som heter Aspasia. Bland övriga agerande finns två vuxna söner till Mitridates, Xifares och Farnakes (som är historiska gestalter. Farnakes överlever men Xifares (Xiphares)
har avrättats av Mitridates några år tidigare som hämnd på hans mor som svikit Mitridates). Läget kompliceras av diskrepanser i deras inställning till romarna, men båda blir förälskade i Aspasia vilket leder till att Mitridates planerar att avliva alla tre, men till slut tar han sitt eget liv. Xifares soch Aspasia skall ta över, medan Farnakes skall gifta sig med en parthisk prinsessa. I själva verket är det ju Farnakes som tar över och utlämnar faderns kropp till romarna och sedan tar den store Pompejus parti mot uppstickaren Caesar.


Ascanio in Alba
Somliga menar att operan snarare är en instruktion i uppförande för prinsar än att den har en intrig.  Ascanius (som grundade Alba Longa) är Aeneas son och alltså Venus sonson. Här framställs dock framställd som son till henne. Hon vill gifta bort honom med nymfen Silvia som han aldrig sett. Venus vill sätta Silvia på prov genom att beordra Ascanius att uppfakta henne inkognito. Eftersom han är en attraktiv yngling blir det naturligtvis förvecklingar men det hela slutar lyckligt. 
  Ascanis mor var Aeneas första trojanska hustru. Ascanius följde sin far i flykten från Troja och kom med honom till Italien och Latium. Där grundade han Alba Longa som troligen låg vid foten av Albanerbergen. Från Alba Longa kom hans ättling Romulus som grundade Rom.  I somliga sagor grundades emellertid Alba Longa i stället av Ascanius halvbror, som hade Aeneas andra hustru till mor, nämligen Lavinia, dotter till kung Latinus i Latium
  Hos romarna kallades Ascanius också Ilus eller Iulus, därför att han kom från Ilion och räknades som stamfar till gens Julia, den Juliska ätten, som Caesar och Augustus tillhörde.


Lucio Silla
Lucia Silla är alltså den person vi bättre känner som Sulla,  vars stormiga liv borde gett stoff till åtskilliga operor. Men här är det under slutet av hans karriär och slutar med hans abdikation från diktatorsämbetet år 79 f kr., året före hans död. 
  Intrigerna utgörs av dels planerade attentat mot honom, dels att han är ute efter en kvinna och ljuger för henne att hennes älskade är död för att lättare kunna vinna henne
  Operan framställer henne som en fiktiv dotter till Sullas sedan länge avlidne motståndare Marius, kallad Junia, och hennes älskade som kallas Caecilius, och han är en landsflyktig senator.
  Intrigerna mot Sulla planeras av denne och Cinna, som är förälskad i Sullas syster Celia. 
  (Det fanns förvisso en Cinna bland Sullas motdståndare, men han hade varit död i flera och år och operans Cinna är väl lika fiktiv som de flesta andra rollerna).
  Caecilius fängslas efter ett planerat attentat mot Sulla och man tror att han skall föras till avrättning, men Sulla säger plötsligt att han skall friges och förenas med sin älskade. Cinna skall få Celias hand, och själv skall Sulla abdikera. Något som han gjorde i verkligheten också.


Idomeneo.
Idomeneo, en kretensk hjälte från trojanska kriget, som under hemfärden ska ha lovat att offra den första varelse han träffade efter hemkomsten om han undkom en storm. Den varelsen han först träffar är hans egen son Idamantes som han inte känner igen eftersom det var länge sedan de sågs. Han blir förstås förskräckt när han förstår och prövar att försöka skicka bort Idamantes. Detta leder till att Poseidon skickar upp ett odjur som härjar i landet, ett odjur som Idamantes dock lyckas döda.
  Nu blir Poseidon sur, men trots det så låter han hälsa att Idamantes skall bli härskare i stället för Idemeneo. 
  Till intrigen fogas lite romantiska förvecklingar. Idamantes är förälskad i trojanskan Ilia, kung Priamos dotter, som har hemförts från Troja som krigsfånge. (Hon är okänd i den antika litteraturen).
  Hon besvarar hans känslor men anser det inte lämpligt att visa det. För att komplicera det finns en grekisk prinsessa som har kommit för att lägga an på Idamantes. Hon sägs heta Elektra, men är förstås inte DEN Elektra, ty hon håller ju till på annat ställe och hjälper Orestes mörda Klytaimestra och Aigisthos. Hon får fara hem utan kärlekssegrar och Idamantes och Ilia härskar nu på Kreta.

Le Clemenza di Tito
Operan handlar om kejsaren Titus och handlingen påminner om Lucio Silla; triangeldramer, planerade attentat mot härskaren, och däruter ett antal fiktiva personer.
 Intrigerna utgår från en dotter till den tidigare kejsaren Vitellius (historisk person som dock inte passar in i sammanhanget) nämligen Titus älskade Berenike. Titus har skickat hem henne som olämplig att bli kejsarinna. Detta leder till att Vitellia får en förhoppning om att bli det. Det går lite si och så med det (hon velar) och hon försöker i frustration få kejsarens vän Sextus att hämnas på kejsaren (eller om hon ångrar det). Eftersom Sextus är förälskad i henne och kejsaren föredrar Sextus syster, som emellertid älskar någon annan och är tveksam till om hon skall tala om det för kejsaren, skapas många konflikter. Sextus gör sig skyldig till ett attentat och skall avrättas, men plötsligt benådar Titus honom och hans medbrottslingar. Motivet till allting får man inte veta.