William Faulkner

The Digital Yoknapatawpha Project

Digital Yoknapatawpha


The Digital Yoknapatawpha Project

Om indianerna hos Faulkner

 A courtship. (Ikemotubbe, Hogganbeck)
  Faulkner skrev tre berättelser om Yoknapatawpahs Chiackasawindianer som en gång leddes av Ikemotubbe/Doom. Vissa händelser återges i alla tre, särskilt då Ikemotubbes resa till New Orleans och om hans återkomst några år senare nu kallad Doom. Även om ”A Courtship” är den sist publicerade av novellerna så är det den första när det gäller berättelsen om Ikemotubbes liv. Den särskilda hänvisningen till fördraget mellan hövding Issetibbeha (när Ikkemotubbes farbror) och general Andrew Jackson, innebär att Ikkemotubbes resa kronologiskt måste ske åratal efter det att samma resa görs i ”Red Leaves” eller ”A Justice”. Sådana inkonsekvenser bekymrade säkert inte Faulkner ett dugg, men det gör det  svårt att placera ”A Courship” tidsmässigt. Berättelsen bör dock utspelas mellan tiden för det historiska fördraget som Chikasawindianerna undertecknade med USAs regering 1818 och förvisningen av stammen till Oklahoma under tidiga 1830-talet.

Red Leaves


The Sound and the Fury : a hypertext edition (Äldre? site)
Sound and the Fury Wiki
Studyguide


Kort om läsningen av William Faulkner.
Faulkners värld Yoknapatawpha county är hans egen fiktiva värld, som väl ändå symboliserar Sydöstra USA i ett förfall. Det tycks nästan som om Faulkner mest berättar för sig själv och ingen annan, och därför tycks framställningen som pretentiöst otillgänglig för den oinvigde. 

Hur skall man då nalkas texterna?
För det första bör ge sig tid att läsa de viktiga romanerna och novellerna för att de subtila hintarna och meningarna skall framstå som klara. Ett antal aha-upplevelser bjuds det på om man gör sig mödan.
För det andra var Faulkner en isolerad författare som aldrig diskuterade sina texter med någon. Även därför blir somligt onödigt komplicerat. Andra kanske skulle hävda en motsats. Det är just genom komplexiteten som storheten i verket kommer till uttryck. Lite grand leker Faulkner med läsaren genom att med flit komplicera förståelsen av det berättade. Men något mer tillgänglig kunde han säkert varit genom att kasta om det som skall berättas en smula i presentationen.
Man vågar nästan påstå att det var snudd på att ingen läsare alls upptäckte storheten med Faulkner. Ja han blev nästan oläst över huvud taget, men så kom samlingsvolymen ”The Portable Faulkner” som är en superb antologi med de viktigaste texterna och den boken är också försedd med viktiga kommentarer även av Faulkner själv.
  För att rätt förstå de relativt få novellerna där indianer figurerar krävs en viss bekantskap med Faulkners hela romanvärld. 
  Precis som med en annan faulknerst inspirerad författare, Louise Erdrich, tjänar läsaren på att läsa vissa texter i ”fel” ordning för klarhetens skull. Nackdelen är då att en del spännande eller mystiska händelser blir avklädda sin mystifikation som då aldrig drabbar läsaren.
  Så t ex tjänar man väldigt mycket på att läsa Faulkners ”Stormen och Vreden” från slutet. Det är många som fastnat i kapitel etts experimentella berättande och inte känt någon större motivation att fortsätta läsandet därför att texten vid en första läsning kan förefalla obegriplig. Det är skada att ”The Portable Faulkner” aldrig översatts till svenska. Här ges ett antal ingångar som kan hjälpa läsaren till en större förståelse för hela romanbygget och då läser man ju texterna i en helt annan ordning än t ex som de publicerades. 
  Det är som om Faulkner (som vi sade ovan skrev mest för sig själv) skriver ett slags minnen ur sin fantasivärld och han skriver dem styckevis och fragmentariskt som om han drömt fram dem. Ibland märks behovet (?) av en redakatör då onödiga (?) inkonsekvenser uppstår. Folk som onekligen är desamma i olika romaner får lite olika namn, eller är lite olika släkt med andra beroende på stundens ingivelse och ovillighet att kontrollera fadäser.  Det sägs också att när han väl lämnat manuset till tryckning så ägde han ingen kopia och skaffade kanske inte ens ett tryckt exemplar av den publicerade boken.   
  Ibland lägger Faulkner emellertid ut dimridåer genom att medvetet leka med namn och relationer. Det finns t ex ett par stycken Quentin Compson, varav en är en kvinna. Den efterblivne Benjy heter egentligen Maury, men det sägs aldrig rent ut. Sammanhang får klargöra.

© Staffan Jansson 2017