FLAUBERTS SALAMMBO : ARTONHUNDRATALSNATURALISMENS FÖREGÅNGARE TILL NUTIDENS CORMAC MCCARTHY.



FLAUBERT OCH SALAMMBO : ARTONHUNDRATALSNATURALISMENS FÖREGÅNGARE TILL NUTIDENS CORMAC MCCARTHY.

Flaubert, Gustave
Salammbo

Efter Madame Bovary skrev Flaubert Salammbo år 1861. 
Romanen handlar om det antika Karthago på 200-talet f kr. Flaubert hade rest till Tunis för miljöstudier, men romanen baserades mest på bildverk och facklitteratur.
  Flaubert är skicklig nog att frossa i detaljerade beskrivningar av kläder och vapen, mat och dryck, byggnader och befästningskonst, tempelinteriörer och religiösa ceremonier, våld elände och annorlundaskap.
  Har författaren inte alla fakta så låter han fantasin komplettera. 
  Handlingen utspelas alltså mellan första och andra puniska kriget. Det romerska riket spelar en helt underordnad roll; finns bara som ett hot i bakgrunden. I stället är det utländska legosoldater som revolterar därför att de inte fått ut sin sold. Detta krig mellan Karthago och de värvade trupperna beskrivs av antikens historieskrivare, särskilt då av greken Polybios.
  Flaubert skildrar en värld som verkligen är annorlunda. Nutidsmänniskan känner inte igen sig i någon högre grad. Eller, förresten, hur var det med IS sätt att sköta sina affärer. Eller hur är det bland knarkgalna miliser i ostadiga klanstyrda samhällen på skilda platser i nutiden?
  Brutalitet genomsyrar skildringen. Och förmodligen vad som är menat som äckel päckel för en nutida läsare. Kanske för att demonisera Karthago? Kanske för att vinna effekter? Kanske trodde Flaubert att ”förr i tiden” var annorlunda på det sättet. Kanske är det så.
  Karthagos pöbel bor i smuts och ohyra och de jublar när dom får chansen att tortera krigsfångar. Överklassen är korrupt och inkompetent. Krigföringen avviker starkt från (teoretiskt betraktat) Europas 1800-tal. Diplomati förekommer inte, eventuella sändebud och tolkar stryps eller korsfästs genast. Krigsfångar avrättas under utdragna och bestialiska former. De kan gisslas till döds eller lämnas som föda till hungriga lejon efter att benen krossats. Flaubert frossar i blodiga detaljer. 
 I spåren av krigandet följer hungersnöd som soldaterna försöker stävja genom kannibalism. En sovande kan väckas genom att kamraterna sågar av hans armar och ben!
  För att vända krigslyckan offrar kartagerna till Molok, människoslukaren. Det är stadens barn som skänks till guden. Detta skildras med stor utförllighet. Makaber höjdpunkt i romanen vad gäller grymt våld och fanatism.

images

Salammbo

Salammbo är också en romantisk historia om hopplös kärlek. Under tiden de rebelliska trupperna kämpar för sin överlevnad i ett fientligt land , blir en av deras ledare, en Libyisk yngling kallad Matha, förälskad i Salammbo, prästinna och dotter till stadens starke man Hamilcar Barca. (Far till Hannibal). Mathos djärva stöld av gudinnan Tanits heliga slöja skapar konflikter, såväl mellan de stridande trupperna som i Salammbos inre.
  Hamilcar Barca försöker krossa upproret och hans motståndare Hannon försöker göra så att Hamilcar inte tillskansar sig alltför mycket makt. Det hela slutar inte lyckligt för någon.
  Flauberts berättelse bjuder på varenda exotisk extrem man kan hitta på. Han gestaltar en antik kultur i våldsamma färger. Historien dryper av våld och godtycklig grymhet. Hela armeer slaktas i bakhåll, barn offras i eld till guden Moloch, tillfångatagna soldater tvingas sticka ned sina kamrater och varje form av avrättning får sin beskärda del när romanen närmar sig sitt klimax, då offer korsfästs, trampas på av elefanter och på slutsidorna blir den en lång blodig beerättelse om en mordisk mobb.
   Läsare som uppskattar scener som gestaltar svunnen prakt blandad med ohyggliga hemskheter, kommer att bli saliga att följa Flaubert in i denna försvunna värld.