FELIX DAHN - EN STRID OM ROM

Se, hur den sydliga vinden fyller konung Thiderkrs banér. Åt norden visar vinden. Han känner gudarnas vilja. Broder Harald, låt nu lyfta ankar! Rikta styret - vänd drakens bog! Och du, Frejas kloka fågel - flyg min falk - ” Hon kastade honom högt i luften - ”och visa vägen - till norden! Till Thule! Vi föra med oss hem de sista goter."

Felix Dahn 1834-1912 Tysk författare. Sin största framgång som skönlitterär författare fick Dahn med Ein Kampf um Rom. - 1876, som blev en väldig försäljningssucce. Svensk översättning med titeln En strid om Rom, publicerades av Albert Bonniers forlag 1882, 1904 och 1930.
  (Diverse tyska utgåvor i fulltext här):

Boken skildrar hur det östgotiska riket i Italien gick under. Handlingen sträcker sig från Teoderik den stores död 526 till 552 då en bysantinsk arme under fältherren Narses slutgiltigt besegrade de gotiska styrkorna.

Läs professor Conny Svenssons totalt nedgörande kritik av denna prenazistiska roman och dess författare nedan [fulltexten]!

Svensson, Conny
Den antika historien manipulerad. Felix Dahn och hans roman En strid om Rom

Handlingen i korta drag:
Efter Teodorik den stores död försöker hans arvtagare föra hans verk vidare, ett oberoende Östgotiskt (ostrogotiskt) kungarike. Det står i motsatsställning till Östrom (Bysans) som styrs av kejsar Justinianus I i Konstantinopel. Det är han som försöker återupprätta det romerska riket såsom det var före folkvandringstiden. Helst skall man då lyckas erövra Italienska halvön och särskilt då staden Rom. 
 Teodorik efterträds av sin unge sonson Athalarik, som styrs av sin mor Amalasuntha som regent. Detta medför att den starke man Östgoterna behöver saknas. Visigoterna har återfått sin självständighet under Amalarik, relationerna till vandalerna blev nu alltmer fientliga, och frankerna expanderar. De lägger under sig Thuringarna och Burgunderna och förgör till slut nästan Visigoterna i deras sista hållpunkt i sydliga Gallien. 
  Efter Athalaric kommer östrogotiska härskare, i tur och ordning: Thodahad, Witiges, Ildibad, Totila och Teja och de försöker behålla vad som fanns kvar av riket.  De får stöd av Theodoriks trofaste kämpe Hildebrand.
  Namnen på bokens kapitel följer kronologin av Gotiska kungar.

   En (fiktiv) romersk prefekt av Cethegussläkten har sin egen agenda för att återuppbygga imperiet. Han representerar majoritetens folkvilja och försöker göra sig kvitt goterna och på samma gång hålla östrom utanför ”hans Italien”.

Men till slut är det Östrom som vinner över såväl Östgoter och Cethegus och de återtar Italien. Cethegus dör i en duell med den då regerande kung Teja.
Striden om Rom slutar med slaget om Mons Lactarius nära Vesuvius, där ostrogoterna gör ett sista försök att försvara ett pass, men väl besegrade återvänder de till ön Thule där de har sina rötter genom sin släktskap med de Nordeuropeiska folken.
”Se, hur den sydligda vinden fyller konung Thiderkrs banér. Åt norden visar vinden. Han känner gudarnas vilja. Broder Harald, låt nu lyfta ankar! Rikta styret - vänd drakens bog! Och du, Frejas kloka fågel - flyg min falk - ” Hon kastade honom högt i luften - ”och visa vägen - till norden! Till Thule! Vi förda med oss hem de sista goter."

IMG 3623